Related Paintings of unknow artist :. | Might hovdingar and storbonder harskade in bygderna | Moses Receives the Tablets of the Law,from the Moutier-Grandval Bible | Field of Daisies | Tynai-mai | Arab or Arabic people and life. Orientalism oil paintings 544 | Related Artists:
George Scharf1820-1895
British art critic, was born in London, the son of George Scharf, a Bavarian miniature painter who settled in England in 1816 and died in 1860. He studied in the schools of the Royal Academy. In 1840 he accompanied Sir Charles Fellows to Asia Minor, and in 1843 acted as draughtsman to a government expedition to the same country. After his return he devoted himself with great industry and success to the illustration of books relating to art and antiquity, of which the best known are Macaulay's Lays of Ancient Rome (1847); Milman's Horace, (1849); Kugler's Handbook of Italian Painting (1851); and Dr Smith's classical dictionaries. He also engaged largely in lecturing and teaching, and took part in the formation of the Greek, Roman and Pompeian courts at the Crystal Palace. He acted as art secretary to the great Manchester Art Treasures Exhibition of 1857, and in that year was appointed secretary and director to the newly founded National Portrait Gallery. The remainder of his life was given to the care of that institution. Scharf acquired an unrivalled knowledge of all matters relating to historic portraiture, and was the author of many learned essays on the subject. In 1885
Ambrosius Bosschaert(Antwerp, January 18, 1573?CThe Hague, 1621) was a still life painter of the Dutch Golden Age.He started his career in Antwerp, but spend most of it in Middelburg (1593?C1613), where he became dean of the painters' guild. He later worked in Amsterdam (1614), Bergen op Zoom (1615?C1616), Utrecht (1616?C1619), and Breda (1619). He specialised in painting still lifes with flowers. In 1587, Ambrosius Bosschaert moved from Antwerp to Middelburg with his family because of the threat of religious persecution. At the age of twenty-one, he joined the cityes Guild of Saint Luke. Not long after, Bosschaert had established himself as a leading figure in the fashionable floral painting genre.
k. e. janssonKarl Emanuel Jansson, född 7 juli 1846 i Finström, Åland, död 1 juni 1874 i Jomala, var en åländsk konstnär. Han var näst äldst av sju syskon. Han far, Jan Jansson, var en bonde i Pålsböle.
Sina konstnärliga inspiration fick han av sockenmålaren G Kjellgren, vid sex-sju års ålder, när han där lärde sig att läsa och skriva. Efter avlutad skolgång sattes han i skomakarlära. Efter ett år drogs han till Kjellgren och fungerade som hans hjälpreda. Kyrkoherden Frans von Knorring såg i slutet av 1859 några av hans teckningar. Han sände några till Finska Konstföreningens direktion och lovordade Karl.
Förening gav ett bidrag för att kunna studera vid Finska Konstföreningens ritskola i Åbo, under ledning av Robert Wilhelm Ekman. Av Ekman fick han husrum, rit- och målningsmaterial och en hel del extra undervisning. Karl gjorde stora framsteg under de 2 åren han målade med Ekman.
Jansson flyttade hösten 1862 till Stockholm, för att kunna utvecklas mer som artist, och inskrevs som elev vid Kongl. Akademin för de fria konsterna. Han tog anatomiexamen 1863. Han levde under svåra ekonomiska förhållanden och hade svårt att sälja sina verk.
Jansson fick hård kritik för de målningar han sände hem, exempelvis, Babian ätande en råtta, och konstföreningen betraktade dem med avsky. Han började då kritisera sig själv allt mer och mer, och den inställningen behöll han. Han fick inte den uppmärksammad han behövde. Tavlan Den förlorade sonens återkomst, belönades med ett pris. Han avslutade sin utbildning vid akademien 1867 med mycket beröm. Jansson lyckades utverka statsstöd för studier i Dusseldorf och reste dit på hösten 1868. Han åkte hem igen sommaren 1870 och tillbringade ett år på Åland innan han återvände till Dusseldorf.
Han var nu märkt av en tilltagande lungsjukdom. De sista verk han fullbordade var Talmannen och En slant i håven. För att lindra sin sjukdom reste han till Rom i mars 1872. Efter några månader åkte han runt till olika kurorter (Davos, Meran) men inget förbättrade hans tillstånd. Efter en liten tid i D??sseldorf kom han hem till Åland sensommaren 1873.
Karl flyttade in på Jomala gård, där lagman Lönnblad och hans fru tog hand om honom. Han målade några verk, vilka blev ofullbordade. På dödsbädden fick han veta att han belönats på världsutställningen i Wien för sina konstverk Klöveress och Talmannen, samt att han blivit medlem i konstakademin i Sankt Petersburg. Han dog 1 juni 1874, inte ens fylld 28 år.